Det viktiga är att man försöker...

...eh, nä, det viktiga är att man lyckas. Visst är det bra att kämpa och så men i verkligheten måste man ju lyckas för att det ska vara nån mening. Har suttit och pluggat hela dan idag och inte klarat en enda uppgift. Helt värdelöst. Skulle kunna vara så att jag ändå lärt mig något, men det förtäljer inte historien.

Det gick dessto bättre på gymmet, blir iallafall starkare =)

Såg en dokumentär om masspelen i Nord Korea förut. En stor gymnastik uppvisning med hundratals barn och ungdommar, drillade på gränsen till omänsklighet. Allting är helt synkroniserat. Alla rörelser och formationer är helt perfekta, och dom är som sagt flera hundra som utför det samtidigt. Målet är väl att ingen ska känna sig som en enskilld individ, det är bara helheten som räknas.
Under tex nationaldagen marcherar folk i enorma processioner i helt perfekta led. De bildade ord och symboler ovanför sina huvuden, som sträckte sig över hela processionen, med hjälp av skyltar och facklor. De som stod och tittade på formade perfekta fyrkanter. Allt för att hedra Generalen, landets president.
Det är som att se stora fiskstimm där alla vet vad den andra tänker och rör sig åt samma hål och vänder exakt sammtidigt. Det är ju fascinerande att se på tv men skrämmande att det faktiskt ar så i verkligheten.